Tabu

 

Ganska ofta, när jag hör eller läser om föräldrar som har enorma problem med amning, deras barn blir inte mätt, de får inte sova,barnet får i sig så mycket luft under amningen att det får kolik, såriga bröstvårtor som producerar mer blod än mjölk, man får ingen avlastning eftersom ens partner inte kan mata, man får inte sova för ungen är bara mätt en timme i taget…

Så önskar jag att jag vågade säga: “jamen du, testa ersättning istället, du får sova, ungen blir mätt och ni kan turas om med nätterna om ungen trots allt inte sover hela natten”

Men jag låter bli, för i amningsfrälsta Sverige får man inte säga att det är en fördel att ge ersättning utan att någon blir upprörd eller säger fula ord

 

 

Advertisements

Dagens bajsblöja.

Egentigen hade jag tänkt att det här inlägget skulle avhandla en lista, ni vet, den där listan som dyker upp både här och där och går ut på att man skall berätta hur man minns den man var för tio år sedan. Jättekul och ganska charmigt.

Men eftersom jag har ungefär samma minne som en lätt dement humla så skiter vi i det och skriver om något HELT annat.

Som förälder så får man en massa reklam, och gratisprylar, extremt sällan är det något man behöver. eller ens vill ha (förutom gratisblöjorna då, gratisblöjorna äger, jag älskar gratisblöjor). I början är det ändå ganska sött, meddelanden som “välkommen till världen!” och “till er från oss” kan göra mig ganska glad även om avsändaren är ett företag, min inre femåring gillar presenter helt enkelt. Nåväl.

Efter ett tag börjar dock reklam och utskick för barnprylar anta smått skrämmande former… Ta te x Baby Einstein produkter, de marknadsförs sammanfattningsvis under devisen: “Köp våra produkter så kommer ditt barn att bli hyperintelligent”

Såhär ser en snippet ur en av deras “utvecklande” filmer ut: Baby Einstein’s Baby Neptune part 1

Nämensåattehhh…. visst serru. Gräver man sen inte till i Baby Einstein träsket, så hittar man den här texten vilket alltså fritt kan översättas till: “Jag hade jävligt mycket fritid”, samt “jag kom på att det går att tjäna pengar på att lura i andra föräldrar att kultur, konst och natur är så svårsmält att det måste ackompanjeras av eller framföras av leksaker i skrikig plast” för att inte tala om “Det här har jag hittat på så att det skall låta bra”. Allvarligt vem lägger ut 15 000$ dvs 90 000 SEK på att filma sin 1,5 åriga dotters leksaker i källaren för att sedan, som av en händelse, komma på att “nejmen hoppsan det här kanske jag skall försöka sälja?”

Vad jag vill ha sagt med detta? Jag vet faktiskt inte, inget särskilt egentigen förutom att Baby Einstein är crap och att jag stör mig på hur mycket av reklamen för spädbarnsprylar basically går ut på budskapet “sätt din unge framför den här filmen/med den här prylen för det är utvecklande” Det är inget fel med att inte underhålla sitt barn och aktivt umgås hela tiden men det är också det som är poängen, att barn måste tillåtas ha lite jäkla tråkigt ibland för att utveckla sin egen fantasi, jag kan garantera att det ger fan så mycket mer än att bli parkerad framför tv-skärmen  och passivt se på.

So…hair!

So this is a bit weird but I figure that since most of the hair and nail blogs I read are in English I might as well keep the posts that are about hair in English as well,especially since I’ll be linking to my own blog as I comment on theirs, so…anyway: Hair!

Sometime last year (when I was supposed to be focusing on entirely different things of course) I found myself being drawn to forums and blogs about alternative hair care. I must admit that I was skeptical at first, could Water only and conditioner only washing really clean the hair as well as shampoo washes, and could it really work for me aka the grease ball? Well it could and it does! For me this was somewhat of a revelation, and I found myself wondering if it was perhaps possible even for me to grow long, healthy hair.

Now, I’d love to write: “Well I could and I am!” however..err… I’m not quite there yet. Especially now that I’m starting the infamous “four months postpartum shed” where I’m literally loosing a handful of hair for every shower I take. However, what’s left on my head definitely looks a lot better than it ever did before and as it grows longer I can gradually cut off the hair that is damaged taking care of my hemline.

At the moment I’m practicing ‘benign neglect’ with the occasional cassia treatment thrown in sticking to CO washes using Tressemé Naturals, oiling the ends with coconut oil and finishing off with a leave in balm to keep up do’s tidy ( I also like to imagine that it’s somewhat protecting the hair but who the hell knows if that’s actually true).

Anyway, I have this idea that as I finally reached BSL I’m going to maintain there until my hemline thickens up so I can go for waist with a nice thick(ish) hemline however to be honest have a hard time deciding.Part of me feels that since I finally got long(ish) hair I don’t want to cut it off and the other part of me feels that since my ends look like shite at the moment I might be happier if I just cut them but a third (yes really I, ponder these things far more than I probably should) have thought about going for some good ‘ol fashioned S&D in order to cut off what cannot be salvaged and still maintain length. Only problem is that while I think that tapering looks awesome on curly longhairs I’ve always thought that it just looks like unhealthy hair on people with fine straight hair such as myself.

Oh my, aren’t I the big philosopher?

Well time to feed the offscream*

 

*offspring that screams…get it?! Get it?! God I’m funny *laughs hysterically*

Någon sorts första.

Har saknat att blogga, kanske alltför mycket? Ibland undrar jag varifrån denna drift kommer, driften att skriva anonymt kunna säga ocensurerat vad jag tänkertyckerkänner. Anser ändå mig själv vara Person Med Integritet som säger vad jag tycker om det mesta och står för det. Men ändå, skulle aldrig starta en blogg som innehåller mitt eget namn eller alltför tydliga kopplingar till fysiska jag. Inte för att jag skriver så himla hemliga hemlisar men för att blogg för mig är skrivet minne, och som minnen så ofta är så kommer den stundtals att vara väldigt ensidig, av den enkla anledningen att det är skönt att inte behöva formulra sig med hänsyn till någon annan. Ändå skriver jag för en publik, är det motsägelsefullt? Jo kanske.

Bakom mig på en vadderad filt med figurer på från Ikea ligger min son.Jag har en son, ett barn. Jag är någons mamma. Det känns så sjukt konstigt att skriva så, att det är sant och alltid kommer att vara så.

Det ställer saker på sin spets att få barn, relationen till de egna föräldrarna, relationen till in partner, relationen till sig själv.

Jag är mer lik min mamma än jag tycker om att vara, eller rättare sagt, jag har fler av hennes negativa drag än jag tycker om. Jag är mindre lik min pappa än jag trodde, även om jag tror att jag förstår honom bättre nu än jag gjort förut.