Någon sorts första.

Har saknat att blogga, kanske alltför mycket? Ibland undrar jag varifrån denna drift kommer, driften att skriva anonymt kunna säga ocensurerat vad jag tänkertyckerkänner. Anser ändå mig själv vara Person Med Integritet som säger vad jag tycker om det mesta och står för det. Men ändå, skulle aldrig starta en blogg som innehåller mitt eget namn eller alltför tydliga kopplingar till fysiska jag. Inte för att jag skriver så himla hemliga hemlisar men för att blogg för mig är skrivet minne, och som minnen så ofta är så kommer den stundtals att vara väldigt ensidig, av den enkla anledningen att det är skönt att inte behöva formulra sig med hänsyn till någon annan. Ändå skriver jag för en publik, är det motsägelsefullt? Jo kanske.

Bakom mig på en vadderad filt med figurer på från Ikea ligger min son.Jag har en son, ett barn. Jag är någons mamma. Det känns så sjukt konstigt att skriva så, att det är sant och alltid kommer att vara så.

Det ställer saker på sin spets att få barn, relationen till de egna föräldrarna, relationen till in partner, relationen till sig själv.

Jag är mer lik min mamma än jag tycker om att vara, eller rättare sagt, jag har fler av hennes negativa drag än jag tycker om. Jag är mindre lik min pappa än jag trodde, även om jag tror att jag förstår honom bättre nu än jag gjort förut.

 

 

Advertisements